Timelapse-arkiv - Fotograf i Mariestad

Timelapse norrsken/stjärnor på natten

Något som ni kanske inte vet, men som jag sysslat med mycket det här året, är timelapse. Det har blivit mitt privata projekt, som senare kommer mynna ut i en längre film. Timelapse är förkortat bilder som man lägger ihop till film. Du kan ta bilder under en hel dag där man ser soluppgång, dag och solnedgång. Det kan vara en bild på en väg där bilarna flyger fram under hela dagen, där människorna strosar runt och man ser hur alla försvinner ju närmare kvällen/natten man kommer. Det kan vara bilder tagna under flera månader där man ser en fastighet byggs upp från grunden. Det kan vara stjärnor som rör sig uppe i himlen, och det kan vara norrsken som dansar runt på himlen. Det är de två sistnämnda som jag har spenderat många kalla nätter utomhus för att fotografera.

Jag bor ju alldeles för långt söderut i Sverige för att egentligen kunna se norrsken, men faktum är att jag ser det oftare än vad någon ser under dess livstid här nere. Bara denna vintern har jag nog fotograferat norrsken ett tiotal gånger här nere, majoriteten tror att man behöver ta sig upp till Kiruna för att få se norrsken men så är det icke. Visst är det starkare ju längre upp man kommer, men det finns även här. Det gäller bara att veta när, var och hur man ska se det. Därför har jag börjat följa massor av hemsidor och prognoser som berättar om solens aktivitet och chansen till norrsken på lägre breddgrader.

Nedan finner ni några bilder tagna ur de timelapsar jag har fotat hittills. Jag har fotat sedan förra vintern, dock med ett uppehåll under sommaren då det är alldeles för ljust här.

Besök min facebooksida för att följa mina utflykter nattetid och se bilderna: www.facebook.com/photographerandrenordblom

Narvik – Dag 4 & 5

Efter en dag med riktigt skitväder kunde sista hela dagen inte blivit bättre. Jag vaknar upp till strålande solsken och bestämmer mig för att spendera hela dagen i Norge. Visst är Sverige fint med mycket snö, fjäll osv. men kombinationen mellan stora ståtliga vassa berg och öppet hav, det slår det mesta! Så jag packade prylarna och begav mig till Narvik. Jag började med att åka en runda genom staden och kikade lite, gick på en stenstrand i en timme och bara njöt och kollade på några monument från slaget om Narvik.

Sedan åkte jag liften upp till toppen av Narvikfjellet där jag åt lunch på restaurangen. Denna slår nästan lunchen på fjällstationen i Kebnekaise, men bara nästan. En sådan lunchutsikt är inte var dag man har! På kvällen hade jag lite svårt att bestämma mig vart jag skulle fotografera. Det stod mellan två stränder, men tillslut valde jag den jag hittade först. Och tur var väl det, jag hade helt glömt bort det här med ebb och flod. Hade kameran stått på det andra stället hade den legat någonstans på botten av Ofotfjorden som den heter. Det var inte helt riskfritt på det andra stället, efter några timmar bestämde jag mig för att kolla kamerorna och självklart låg de nästan under vatten, ena fjärrutlösare stod under vatten och jag fick verkligen hoppa mellan stenarna för att få båda kamerorna, och detta var mitt under norrskensshowen. Så jag fick avbryta timelapsen, men det var bara bra det för då kunde jag ta några vanliga stillbilder.

Dag 5 var det bara att packa ihop och bege mig till Kiruna och flygplatsen. 5-6 timmar från att jag var i Riksgränsen la jag mig utslagen i soffan hemma i Mariestad, fylld med intryck och möjligen som en annorlunda människa. Norrsken har verkligen fångat mig och jag kan sitta i flera timmar och bara kolla upp i himlen och njuta av showen. Det är en sådan häftig och overklig naturupplevelse att jag knappt förstår att det är sant. Och att man har sådan tur att bor i nästan rätt del av världen, det är helt otroligt. Här nere i Mariestad är chansen att se norrsken inte särskilt stor även om den finns, så det gäller att spendera mycket tid ute samt följa diverse prognoser på solens aktivitet mm.

Riksgränsen och Foldvik, Norge – Dag 2 & 3

Dag två vaknade jag till vackert väder. Helikoptern utanför försvann för att sedan komma tillbaks, heliski-folket var på gång! Idag tänkte jag att jag skulle kika in Riksgränsen. Jag åkte ut och kikade i både Riksgränsen, Abisko och på kvällen bestämde jag mig för att kolla in Norge. Jag följde väderleksrapporterna och såg att det vid midnatt skulle komma moln och nederbörd över Riksgränsen och Abisko. Dock var det bara ett stråk med moln, så efter det kom stjärnklar himmel igen. Därför bestämde jag mig för att möta ovädret och köra under det, och sedan komma fram lagom tills molnen försvann.

Följer man vägen som går från Kiruna till Riksgränsen och fortsätter in i Norge kommer du i princip fram till Narvik. Jag bestämde mig dock för att ta höger och norrut, varpå jag bara körde på känsla. Förbi Bergvik, upp över berget och genom världens snöoväder. Genom små fiskebyar, och sedan stannade jag vid bästa möjliga ställe. Eftersom jag inte hade någon internetuppkoppling fick jag ringa hem till pappa mitt i natten och fråga honom vart bästa stället var, fri sikt norrut med lite berg och vatten.

Tillslut stannade jag i en sväng med en parkeringsficka där jag ställde bilen. Kamerorna ställde jag innanför vägräcket mellan havet och räcket. Molnen var tajta och jag själv såg inget norrsken, kamerorna som stod och fotade fick dock med ett litet litet norrsken mellan molnen. Ena kameran hade jag dock missat att ställa skärpan korrekt så de bilderna var bara att kassera.. Efter några timmar med bara moln bar det av hemåt igen genom snöovädret som fortfarande höll sig där och jag mötte bl.a. en biltransport som kört av vägen, och där låg jag i 80-90 km/h och var väl inte direkt pigg.. Den natten kom jag inte i säng förrän vid 03:30-04:00..

Dag 3 var det kasst väder, så då prövade jag ”pisterna” i Riksgränsen. Nedre sittliften från hotellet var stängd så det var från Katterjåkk man åkte. Att åka i Riksgränsen i dimma är väl inte att föredra, men vad skulle jag annars göra? På kvällen var jag kluven över vart jag skulle fotografera men det slutade med att jag ställde upp kamerorna i Abiskojåkka. Jag krånglade och pulsade fram i den höga snön flera hundra meter och klättrade ner i bergskanten för att ställa kameran nere i själva älven. Självklart försvann inte molnen utan det var bara en grå jämn massa över alla bilder, och även dessa fick kasseras…

Jukkasjärvi Ice Hotel, Kebnekaise och Riksgränsen – Dag 1

I mitten av mars såg jag mitt första norrsken. Det var en sprakande show, och den syntes bra här nere i Mariestad. Sedan dess var jag fast. Tre veckor senare flög jag upp själv till Kiruna i en vecka för att fortsätta mitt norrskensjagande.

Jag flög upp till Kiruna och landade vid 22:30 på söndag kväll. Där väntade en hyrbil som jag tog till STF vandrarhem i Kiruna. Trots att jag bokat sängkläder där fanns inga och jag fick därför sova i kläderna med en t-shirt över kudden. När jag vaknade dagen efter tidigt hade jag ingen aning om vart jag skulle åka, men jag bestämde mig för att åka förbi ishotellet i Jukkasjärvi. Därefter åkte jag och handlade lite förnödenheter och sängkläder, och sedan bar det av till Nikkaluokta. Eftersom jag var så långt norrut var det självklart att vara så nära Kebnekaise som möjligt.

Väl där satt jag och bara kollade mot bergspasset, vägen tar ju slut ca 2 mil från Kebnekaise. På väg tillbaka till bilen gick jag in i restaurangen som fanns där, och där såg jag att man kunde åka skoter till fjällstationen. 5 minuter senare satt jag i en skoterkärra på väg till Kebnekaise, där jag käkade en av de bästa luncher jag någonsin ätit, och sedan gick jag ut och tog mig en rundtur. Skotern tillbaka var redan bokad, annars hade jag sovit där.

Vid 18 tiden var jag tillbaks vid bilen och nu var det dags att bestämma vart jag skulle sova. Jag ringde runt till de olika vandrarhemmen men fick inget svar, vilket inte var så konstigt egentligen, det var ju kväll. Fick tillslut tag på Riksgränsen där jag lyckades pruta ner ett dubbelrum till nästan halva priset, jag var ju själv och skulle knappt sova i rummet, jag skulle ju jaga norrsken! Bestämde mig i bilen att jag skulle bo där resterande fyra nätter, det var ju nära till både Abisko och Norge.

Första natten åkte jag inte speciellt långt, bara några kilometer in i Norge där jag satte upp kamerorna som sedan fotade timelapse. Detta gjorde jag varje kväll. Med andra ord stod kamerorna och fotograferade under flera timmar, och jag stod bredvid och frös. Värmen i bilen försvann lika fort som den kom och tillslut sprang jag fram och tillbaks på vägen och boxade i luften för att hålla värmen tills det inte gick mer och jag fick ge upp.